Känslan som aldrig försvinner

Ångest
Resultatet av redlöst supande
Plikter man på flit glömt att utföra
Känslan av att aldrig känna sig tillräcklig
Något som bara finns där Elefanten i rummet, ofta tabubelagt
Känslan, tillståndet äter upp mig inifrån
Sakta med säkert
En cell i taget, en efter en
Liksom en pest har ett mål
Verkar ångesten på samma sätt
Att fördärva den drabbade
Göra dess liv till ett lindrigt helvete
År efter år evolverar den, ifall den inte stoppas i tid
Läkare stoppar kroppen full med piller
Förgiftar den
Samtalsterapi!
Ända utvägen
Allt finns i konstgjord väg nuförtiden
Fullständig lycka, det finns inte
Trots detta strävar vi efter det
Vi, som inte ännu har gett upp
Om det fanns en fullständig lycka
Skulle det vara den ända riktiga utvägen
Ångest

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...